Klubbhistoria

De första tio åren

Upprop

Det talades flera gånger mellan båtägarna om att det borde göras någon gemensam brygga i Stenhamra. Vid kontakt med kommunens fritidsnämnd, framkom att det måste bildas en båtklubb om kommunen skulle kunna hjälpa till med mark och vattenområde. Så i början av juni 1967 satte två personer upp ett meddelande på affärens anslagstavla.

BÅTKLUBB VID LÅNGTARMEN?
Vid en preliminär undersökning har det visat sig finnas ett påtagligt intresse för en lokal båtklubb på ön. Intresserade samlas fredagen den 16 juni 1967 kl 19.30 på berget ovanför Stockby brygga. I händelse av regn i Hemvärnsgården.
S. Seger/G. Rydh

Första mötet

Så började det den 16 juni. Det kom 16 st intresserade förutom Seger och Rydh. I och med det mötet var båtklubben bildad. Man utsåg fem personer att organisera en båtklubb. De fem var Sten Seger, Gunnar Rydh, Hans Westling, Walter Hedengren och Nils-Eric Häggberg.

Konstituerande möte

Vid det konstituerande mötet den 30 juni valdes följande styrelse: Ordförande, Gunnar Rydh Sekreterare, Sten Seger Kassör, Hans Westling Ledamot, Walter Hedengren Ledamot, Nils-Eric Häggberg.

Namnval och stadgar

Resterande funktionärer valdes på kommande årsmöte november 1967. Styrelsen enades om ett namn – BÅTKLUBBEN FÄRINGARNA. Man antog ett förhandsförslag till stadgar för klubben, till ett första beslut på kommande årsmöte. Sammanlagt hölls tre styrelsemöten under tiden fram till årsmötet. Utöver dessa möttes styrelsen ett antal gånger för rekognosering av hamnplats och upptagningsplats.

I början av augusti meddelade man Färingsö kommuns fritidsnämnd om att en båtklubb bildats i Stenhamra. Sammanträde med Färingsö fritidsnämnd den 20 oktober 1967 angående planering av en småbåtshamn på ön.

Från båtklubbens sida meddelades att Törnbyviken framstått som den mest lämpliga platsen genom det skyddade läget och närheten till planerad bebyggelse. Primärt behövdes en kanal på 10 meters bredd tas upp. Därefter diskuterades problem av såväl teknisk som ekonomisk art samt markförhållanden på platsen. Ordföranden sammanfattade diskussionen och framhöll att båda parter var eniga om att en småbåtshamn borde komma till stånd i Törnbyviken, och att arbetet borde påbörjas så snart nödvändiga utredningar och fullmäktiges beslut förelåg. Efter överläggningarna beslöt fritidsnämnden: - Att till Sjöfartsverket, Kungliga Sjöfartsstyrelsen, anmäla önskemål om anläggning av småbåtshamn i Törnbyviken. - Att på fritidsnämndens kommande sammanträde ta upp frågan om tillsättande av en kommitté för penetrering av hithörande frågor.

Första steget till en båthamn i Törnbyviken var nu taget bland alla näckrosor.

Klubbens första årsmöte

Klubbens första årsmöte var i Hemvärnsgården lördagen den 25 november 1967. Sedvanliga årsmötesförhandlingar med val av ledamöter med mera avhölls, antagande av stadgar för klubben och utseende av klubbmärke, vimpel och emblem. På mötet föreslogs och beslöts att en pristävlan skulle utlysas för att erhålla förslag till en vimpel. Även anslutning till topporganisation diskuterades.

Första spadtaget

Redan under vintern var styrelsen nere vid viken för att sondera djupet i den lilla kanalen som fanns. Då botten verkade vara dyig kom någon på idén att försöka suga bort slammet för att få en farbar kanal in till viken. Vi fick gratis låna en pump av Flygts pumpar. Det gick fint att suga slam ända till pumpen hängde upp sig på armstjocka näckrosrötter. Dags för nya idéer. Spränga smörjan med dynamit var heller ingen bra lösning. Det konstaterades att enda sättet att få upp en kanal var antingen genom muddring eller att använda grävskopa.

Tävling om klubbvimpel

Söndagen den 28 april 1968 kallades till vårmöte. Nu fastställdes vår klubbvimpel. Tävlingen vanns av Carl-Erik Olsson. På mötet informerades också om vinterns sondering och pumpförsök i viken.

Hamn i Ekenslund

Den 30 november 1968 hölls årsmötesförhandlingar. Ett förslag var att iståndsätta Ekenslunds brygga till en första båthamn. Det togs som ett beslut på mötet och man beslutade också att hålla en navigationskurs. Arbetena vid Ekenslund startades nästan omedelbart av ett antal klubbmedlemmar. Arbetsledare var Erik Häggblad. Hamnen i Ekenslund invigdes den 23 augusti 1969 och blev klubbens första hamn med 19 platser.

Törnbyvikskommittén

För båtklubben hade det alltsedan starten varit en dröm att få en båthamn i Törnbyviken. Klubben hade under sommaren 1969 kontakt med fritidsnämnden och entreprenören Skånska Cementgjuteriet som i sin försäljningsbroschyr för det nya Eknäsområdet utlovat en båthamn i Törnbyviken. Många som flyttade hit till Färingsö var intresserade av en båthamn nära sitt nya boende.

Skånska Cementgjuteriet kom i augusti med en offert på muddring av en kanal till Långtarmen till en kostnad av 60 000 kr. Någon tid senare lyckades en medlem av styrelsen få ett mycket förmånligt erbjudande beträffande muddring av mynning till en kostnad av ca 15 000 kr. Då betydande ekonomiska risker var förenade med projektet kunde båtklubben inte stå för det ekonomiska ansvaret, varför en särskild kommitté bildades, Törnbyvikskommittén, bestående av 15 privatpersoner som för ovanstående ändamål garanterade 1 000 kronor vardera. Muddringstillstånd från markägare ordnades genom medverkan av kommunalnämndens arbetsutskott. Ekonomiska bidrag erhölls från SIAB och L E Lundberg med 2 500 kr vardera. Därefter beviljade kommunfullmäktige 9 500 kronor för sanering.

Den muddrade kanalen var ca 450 meter lång och 8 meter bred och 2,3 meter djup. Nu var ett steg till taget för en båthamn, fortfarande bland näckrosorna.

Kommunalfullmäktige fattade ett principbeslut om anläggande av en småbåthamn i Törnbyviken samt anslog 20 000 kronor i projektering samt uppdrog åt Centrala byggnadskommittén att i samråd med fritidsnämnden utföra projekteringen. Båtklubben avsåg att intimt samarbeta med kommunala instanser i Törnbyviksfrågan.

Under 1969 ökade medlemsantalet från ca 30 st till 117 st.

Projektering av hamnen i Törnbyviken

Skånska Cementgjuteriet utförde kostnadsfritt projektering för en hamn. Centrala byggnadskommittén framlade i samråd med Fritidsnämnden ett förslag till utbyggnad av en hamn för 100 småbåtar till kommunalnämnden. Ärendet behandlades på fullmäktigesammanträdet den 11 februari 1970.

Den föreslagna första etappen omfattade brygga för 100 båtplatser, båtkran eller slip, uppläggningsplatser, parkeringsplatser och erforderliga vägar. I fullt utbyggt läge skulle man enligt en principskiss som Skånska Cementgjuteriet bifogade till projekteringen kunna ge plats för 1 000 båtar i Törnbyviken. Hur pass realistisk denna skiss var får väl framtiden utvisa.

tornbyviksplaner_1970.gif
Bild från DN april 1970

Hamnen tar form

Törnbyviksprojeket hade nu kommit så långt inom Centrala byggnadskommittén att hamnpontoner kunde beställas. Omkring den 25 maj 1970 var bryggorna utlagda i viken. De förankrade bryggorna gav plats för cirka 85 båtar men saknade landförbindelse. Hamnchefen gavs i uppdrag att beställa plankor, stolpar, och spik med mera till en landgångsbrygga. Över en lördag och söndag kom ett 15-tal medlemmar och arbetade med att påla och spika plankor till en landgång. På så vis fick vi en smal spång ut till dom första bryggorna. Nästa arbetsuppgift var att lägga ut stenar och bojar till akterförtöjningar.

Bryggorna kunde genom en betydande insats av båtklubbens medlemmar tas i bruk under juni månad 1970. Första året fördelades 66 båtplatser med en bredd av 2, 2,5 eller 3 meter. Båthamnen i Törnbyviken var nu tagen i bruk, men det var mycket näckrosor.

Första utflykterna

För att få fart på den egentliga klubbverksamheten genomfördes under sensommaren två utflykter med båtarna, en den 21 augusti och en den 12 september, varvid sammanlagt ett 60-tal personer deltog.

Båtbyggeri

Styrelsen begärde i en skrivelse till fritidsnämnden att få hyra den så kallade båtbyggarverkstaden i Stenhamraskolans fritidslokaler för att där bland annat bedriva ungdomsverksamhet, med förhoppning om att klubbens verksamhet under kommande år skulle få större aktivitet och bredd.

Under hösten 1970 och vintern 1971 byggde några medlemmar optimistjollar i den hyrda lokalen i Stenhamraskolan.

Från och med den 31 december 1970 var Färingsö kommuns saga all. Den 1 januari 1971 slogs kommunerna Färingsö och Ekerö ihop till en ny kommun med namnet Ekerö.

Juniorkommitté bildas och båtkran anskaffas

På styrelsemötet i augusti 1971 presenterade Matti Nevalainen Runns segelsällskaps utbildningsprogram för optimistjolleseglare. I anslutning härtill föreslogs att man inom båtklubben skulle bilda en juniorkommitté med 3 seniorer och 3 juniorer. Mötet beslöt att bevilja anskaffning av en "Stenbjörn" (båtkran) från Eknäs skrot för att sättas upp vid Stockby brygga för lyft av båtar.

Näckrosproblem

E. Öberg hade kontakt med Naturvårdsverket angående röjning av näckrosor. Kemiska medel ansågs inte effektiva och kunde dessutom vara naturvådliga. I stället rekommenderades mekanisk röjning med avskärning långt under ytan. Röjning skulle upprepas 2-3 gånger årligen under ett par års tid. Nu skulle näckrosorna bort.

Upptagning vid Stockby brygga

Det rapporterades att ett tjugutal båtar tagits upp med kranen vid Stockby brygga under en helg. Hans Westling riktade ett tack till dem som genom osjälvisk uppoffring bidragit till att kranen vid Stockby brygga blivit färdig. Trots att ingen vinteruppläggning var ordnad i hamnen verkade uppläggningen gått smärtfritt. Egna tomter och tomma lador utnyttjades av dem som inte tog upp båtarna på varv.

Hamnen byggs ut

Kommunen beslutade under sommaren 1971 om en utbyggnad med 20 platser i Törnbyviken. I början av 1972 togs ytterligare ett steg i utbyggnaden. Man började med utfyllning till en hamnplan med schaktmassor från utbyggnaden av avloppsverket i Stockby.

 1970-tal.jpg
Flygbild från tidigt 1970-tal

Båtvagn

Nils-Eric Häggberg presenterade ett förslag till en båtvagn. Vagnen som krävde vagga för var och en av de båtar som transporterades med den, beräknades kosta 2 500 kronor. Det är den nuvarande blå vagnen.

Under sommaren 1972 var 101 platser disponibla för klubben.

Telebarack blir klubbhus

Alternativet med kran som upptagningsanordning i stället för släpställ kunde slutligen godkännas. Centrala byggnadskommittén och fritidskontoret undersökte om den före detta telebaracken vid Svanhagen kunde flyttas till båthamnen för att bli klubbhus. Förstärkningslager av grus lades ut på hamnplanen. Ledningsgrav grävdes för vatten, el, och tele.

Vinteruppläggning på klubbområdet

Uppläggningsplatsen var klar till hösten 1972. Det var första gången klubben kunde erbjuda vinteruppläggning i egen regi. Den blå vagnen var färdig till upptagningen. Hammarströms smide byggde den. Båtarna togs upp med kranen vid Stockby brygga och kördes med traktor till den nya hamnplanen.

Vaktgång

E. Öberg fick i uppdrag att utreda vaktfrågan och hur den skulle organiseras. Det kom in 44 svar på en enkät om det skulle vara vakthållning i hamnen. Fördelning blev följande; ingen bevakning 16 st, bevakning nattetid 28 st.

Hamnbåt

Två båtar lämpliga som hamnbåtar granskades, en stålbåt och en plywoodbåt från Överskottsbolaget med Willysmotor. Styrelsen beslutade att inköpa plywoodbåten.

Uppförande av kran i Törnbyviken

Den geotekniska undersökningen påvisade att grundläggningsförhållanden inte medgav annat än en pelarkran. Uppförande av Derrickkran omöjliggjordes därför. För erhållande av område för kranfundamentet schaktades marken ut till 5 meters djup. Bergmassor fylldes därefter på. Överhöjning utfördes för naturlig sättning under vintern 1973. Gjutningsarbeten utfördes under mars månad så att båtklubben kunde använda kranen till våren. Grundläggningen för kranen gjordes enligt VIAK:s ritningar och råd från dess geotekniker. Offerter togs in från 4 olika företag. Offerten från ASEA på en 5 tons kran för 27 000 kronor antogs. Kranen var utan svängmaskineri men med åkning på kranarmen.

Den nya kranen invigdes lördagen den 28 april 1973 och visade sig fungera till belåtenhet. Första sjösättningen i klubbens hamn var den 29 april och den första båten som sjösattes med nya kranen var Gun och Nils-Eric Häggbergs Albin 25, ”Minandra”. Klubbens första hamnbåt sjösattes och provkördes. Den gjordes inordning av Curt Bergh och Björn Häll. Det var den blå plywoodbåten.

Vakthållningen i de två hamnarna startade den 27 juli 1973.

Många aktiviteter

Seglingssäsongen var just uppe i högvarv. De stora regattorna avlöste varandra. Gotland runt, Baltic race, Marstrandsregattan, och den 19 augusti genomfördes BKF-regattan. Den 1-2 sept arrangerades "Höstblot" på Slagstaholm. Klubben hade hyrt Vestemalms klubbholme över lördag och söndag. Staffan Häggström grillade helt lamm, och det var gott vad jag kan komma ihåg. Det anordnades en navigationstävling och en distanskappsegling under färden till Slagstaholm.

Hamnstyrka bildas och gula vagnen byggs

1974 utsåg man en hamnstyrka bestående av fyra man och de två hamncheferna. Den gula vagnen blev klar till upptagningen hösten 1974. Det var Hammarströms smide som byggde den. Mastkranen blev klar samma höst. Det var Erik Häggblad, Anders Larsson och Nils-Eric Häggberg som byggd den nere vid reningsverket och körde ner den till hamnen nattetid, för den var för bred att köras dagtid.

Arrendekontrakt med kommunen

Hittills hade klubben tecknat ettåriga arrendeavtal med fritidsnämnden som reglerade storleken på arrendesumman för klubbhamnen. För 1974 var det 13 000 kr i arrende. Avsikten var att då hamnen blev färdigställd skulle ett långtidskontrakt upprättas. Under våren 1974 hade klubbens styrelse förhandlat med fritidsnämnden om ett arrendekontrakt. Styrelsen var i princip överens om ett kontrakt som löpte på 25 år. Styrelsen var också överens om att båtklubben på sikt skulle ersätta kommunen för dess kostnader för hamnen. Fritidsnämndens förslag var en arrendesumma på 27 000 kr per år.

Antti Daschek och Torbjörn Nygren sammanträffade den 24 mars 1974 med kommunens representanter, Rutger Månsson och Inge Hansson. Frågan om kommande muddring diskuterades och kommunrepresentanterna var införstådda med att böndernas gödsling och fabrikens utsläpp i huvudsak var orsak till igenslamningen av hamn och kanal. Av kommunen begärda 10 st gästplatser, diskuterades om antalet kunde reduceras. Månsson ville medverka till anskaffning av vattenområde i samband exploateringsavtal. Arrendesumman diskuterades också. På kommunstyrelsens möte den 22 april kom det att beslutas om ett arrendeavtal för båthamnen. Kanslichef Inge Hansson upprättade en PM i ärendet. Beträffande § 5 i kontraktsförslaget kan nämnas att det ursprungligen var båtklubben som lät utföra muddringen. Om kommunen på något sätt skulle engagera sig i framtida muddringsarbeten i förbindelsekanalen måste kanalens djup och bredd noggrant kartläggas inför de framtida krav som kunde komma att ställas på kommunen. I så fall borde även frågan om hur kostnaderna skulle täckas beaktas. Kommunstyrelsens arbetsutskott ansåg att § 5 skulle kvarstå i sin ursprungliga lydelse, dock var kommunen beredd att diskutera bidragsfrågan vid kommande muddringsarbeten.

Från vårmötet 1975 Antti Daschek redogjorde för klubbens förhandlingar med kommunen i arrendefrågan. Kontraktet skulle löpa i 5 år från och med den 31 december 1979, med en arrendekostnad av 16 000 kr per år (att jämföras med fritidsnämndens förslag på 27 000 kr per år). När arrendeavtalet var klart kunde klubbstugan börja iordningställas. Huset skulle målas, förses med fönster och en extra dörr. Förrådsutrymmen skulle byggas och el samt telefon installeras. Curt Bergh ledde arbetet med klubbstugan tillsammans med ett antal frivilliga klubbmedlemmar.

Besiktning av Törnbyvikshamnen 1975

Denna besiktning utfördes den 7 oktober med anledning av att det 5-åriga arrendeavtalet av Törnbyvikshamnen undertecknades denna dag. Besiktningen utfördes i syfte att konstatera i vilket skick hamnanordningarna befann sig vara vid båtklubbens övertagande av underhållet.

Bryggorna hade genom båtklubbens försorg försätts med 7 st belysningsstolpar samt elledningar till dessa. Upptagningskajen hade försätts med mastkran genom båtklubbens försorg. Lyftstroppar till båtkranen hade inköpts av båtklubben. Mastskjulet saknade tak. Som komplement till båtkranen hade klubben inköpt två transportvagnar för båtar.

Från årsmötet den 6 december 1975

Klubben var i stort behov av större vattenområde vartill kommunen lovat medverka. Detta kunde dock inte lösas på kort sikt. Vid maximalt utnyttjande av tillgängligt vattenområde kunde fyra 6-meters pontoner få plats, vilket gav 16 st platser. En förlängning med två pontoner på A-bryggan och två stycken på B-bryggan behövdes. Mötet beviljade styrelsen att finansiera utbyggnad av bryggorna genom upptagande av lån, maximerat till 25 000 kr.

Från våren 1976 kom Ekenslundsbryggan att helt användas för ungdoms- och juniorverksamhet.

Erbjudande om nytt hamnområde

Stavsborg AB skrev ett brev till klubben och erbjöd sommar- och uppläggningsplatser för båtar och med rätt till eventuellt framtida förvärv. Svarsbrev skrevs med uttalat intresse från klubbens sida. Antti Daschek kontaktade Stavsborg AB för ett sammanträffande. En tid senare besökte några i styrelsen Stavsborgs fabriksområde. Det konstaterades att byggnaderna hade låg takhöjd och pelare som skulle var ett stort hinder för att där förvara båtar vintertid. Läget som hamn var också ganska olämpligt. Det var öppet för vindar från tre håll; NV, V, och SV. Efter ett möte med hela styrelsen tackade den nej till förslaget från Stavsborg AB.

Vårmötet den 2 maj 1976

Seglingskommittén hade inkommit med en motion gällande ändrad organisation för klubben. I stort gick motionen ut på att bilda tre sektioner inom klubben, nämligen en motorbåtssektion, en kölbåtssektion och en jollesektion. Varje sektion skulle ha en ordförande som också blev ledamot av klubbstyrelsen. Sektionsstyrelserna skulle driva verksamhet inom sina områden efter i stort sätt samma princip som seglingskommittén hade gjort. På vårmötet beslutades att klubben under en försöksperiod om två år skulle indelas i tre sektioner, allt enligt motionen. Under försökstiden bibehölls klubbens stadgar oförändrade.

De första sektionsledarna blev: motorbåtssektionen Curt Bergh, kölbåtssektionen Bertil Rafting, jollesektionen Åke Svenmarck.

Sektionsutfärd

En klubbutflykt för segel- och motorbåtar arrangerades den 11-12 september. Färden gick till Granskär. Motorbåtssektionen stod för arrangemangen som bestod av en navigationstävling. På kvällen blev det grillning och lekar för barn, och senare på kvällen mera grillning och lekar för äldre. Det var också dans bland stenar och tallstubbar till musik av vågor och vind.

PR-radion gör intåg

Glädjande nog hade många klubbmedlemmar skaffat PR-radio 1976. Det fanns mer än 20 BKF-båtar utrustade med denna säkerhetsdetalj. Klubben hade inköpt en basraradiostation som testades med gott resultat. PR-radion varade i några år på 1970- och 1980-talen. Sedan kom VHF-radion som har bättre täckning.

Jubileumsregatta

Med anledning av klubbens 10-årsjubileum kallades det årets regatta helt följdriktigt "Jubileumsregatta". Regattan arrangerades den 21 augusti 1977.

Årsmöte och jubileumsfest hölls den 3 december 1977 kl 13.00 respektive 19.30 i Uppgårdsskolan. Biljetten för 80 kr berättigade till mat, dryck och dans till levande musik. Vad jag kan komma ihåg så subventionerade inte klubben festen. Lokalen i Uppgårdsskolan var gratis. Det var en trevlig fest.

Klubben hade nu avklarat de första tio åren, en tid som handlade mycket om kanalens muddring, hamnutbyggnad, utbyggnad av hamnplan och upptagning av båtar med kran eller släpställ.

Källor: Årsmötesprotokoll, styrelseprotokoll och BKF-nytt samt egna anteckningar.

Stenhamra hösten 2007
Nils-Eric Häggberg